| |
Mel. tre
trallande jäntor
Det gick en kamel i öken
Kameler dom gör så ibland,
han har sin kameliafröken
fått korgen och ej hennes hand
och därför gick han nu och led
med långa steg han gled
lång borta uti öknen,
han grubblande skred,
av tårar ögat sved
och törstig var han med
han tyckte att världen var upp och ned.
I veckor han gick utan vatten,
kameler dom gör så ibland,
fick skavsår och led utav katten
av Saharas glödheta sand.
Till slut han såg en grön oas,
då hade han fått knas
en hägring han blott såg i törstig extas
helt tvärt han vände sen
han knallade hem igen
och fria på nytt till sin hjärtevän.
Men flickan hon rynka på mulen,
kameler dom gör så ibland.
Du va mej en mager och ful en,
nej, dra till ett varmare land,
din gamle drome-dromedar,
jag har en annan karl
och vi två ska leka, barn och mor och far.
Ett hånfullt ögonkast,
sen gick han bort i hast
av sorg och smärta hans hjärta brast.
Och därför man bör aldrig glömma
kameler dom gör så ibland,
trots kärlek att bägaren tömma
och fukta sin tunga och tand.
Jag hoppas nu att ni förstår,
att man bör inte gå
och torka - nej korka upp flaskan - you know.
Gör aldrig ett sådant fel,
att gå som en kamel
ty minns att kamelen kan törsta ihjäl.

Festfixaren hjälper
dig med färdiga allsångshäften, som du kan
skriva ut på din egna skrivare
Tillbaka
|